CONJOINER

Läste hos Mary på MinaModerataKarameller att moderaterna startat sin valkampanj inför det stundande EU-valet. Väl så, men vad som slår mig i Marys text är citatet av Fredrik den förskräcklige Reinfeldt – ”Vi ska inte stoppa bilarna, vi ska minska avgaserna”. Är detta samma sorts utfästelse som när han inför valet 2006 sa ”Vi skall inte jaga en hel ungdomsgeneration”? Vi vet ju alla vad det blev av det löftet.

Innebär en minskning av avgaserna, enligt Fredrik den förskräcklige Reinfeldt, att det i princip skall bli olösligt att köra och ha bil? Då har han ju inte stoppat bilarna rent tekniskt utan ”bara” gjort det omöjligt, kostnadsmässigt, att framföra bil på allmän väg. När det gäller Reinfeldt och alliansen så skall man nog, vis av skadan, ta allt som sägs med en nypa salt och tänka till både en och två gånger innan man tar orden för sanning.

Den som vill ha en motvikt till klimathysterin kan med fördel läsa på bloggen Moderna Myter.

För övrigt är jag numera Guldpirat – Bli det du också!

Här är den. Bilen. Brudmagneten. Sportbilen jag hade när jag var runt tjugo. Är den inte läcker? Just detta exemplar är inte min, eller har varit. Min var benvit. Annars var den likadan. Kan jag inte få åka med dig? frågade tjejerna i kör när gänget skulle någonstans. Tja, kan ni väl, sade jag stolt som en tupp. Det var tider det.

Jag köpte min för ca: 1000:- och sålde den senare för ca: 3000:-. En bra affär då. Jag skulle dock behållt bilen, för nu kan man sälja samma bil för ca: 100000:-

Läs även andra bloggares åsikter om Foto, Bilder, Fotografi, Bilar, MGB

Bilen

Var på Sofiero Classic Car Show i helgen. Många läckra bilar fanns att titta på. Blev lite nostalgisk då många av ”mina” bilmärken fanns representerade. Väl hemma igen satte jag mig ner och tänkte igenom vilka bilar jag haft under åren. Här är listan i kronologisk ordning (äldst först).

Opel Rekord
VW 1200 (bubblan)
Volvo Amazon, blågrå
MGB, cabbe
Volvo Amazon, ljusgul
BMW 2000
Opel Ascona
VW Passat
BMW 2002, röd
VW Variant
Ford Taunus Combi
Honda Civic
BMW 2002, blå
Ford Sierra
Ford Mondeo
BMW 525
BMW 528
BMW 530

Ja, det blev en diger lista. Men oj vad roligt jag haft med bilarna. T.ex. MGB:n hade jag när jag var runt 20 år och hej, vilken brudmagnet den var. Då var man populär för ett tag. Amazonen var ju lite rymligare, så i den blev det en hel del kyssande och annat. Annars har det mest varit standardbilar och framför allt BMW, vilket är märket framför alla andra.

Läs även andra bloggares åsikter om Bil, Nostalgi, Sofiero
, Utställning, Kärlek, BMW

Jag har alltid hävdat att jag inte skall handla på Coop i alla dess olika former. Det är en princip som stödjer sig på att Coop ingår i koopertivet, vilket är en del av den socialdemokratiska sfären. Det finns tillräckligt många andra som antingen öppet eller i det fördolda stödjer denna sfär.

Jag flyttade i höstas till ett nytt ställe och till min förskräckelse finns ingen ICA affär i närheten och jag har ingen lust att köra stan runt för att hitta en. Attans.

Jag fick ompröva min princip i denna fråga och numera handlar jag på Coop. Det som fällde avgörandet var att ”närhetsprincipen” övertrumfade alla andra principer. Alltså, det är bekvämt med en butik nära bostaden, om det så är en Coop-affär.

Läs även andra bloggares åsikter om Kooperativet, Coop, Principer

Grabben kör BMW. Han har också en mobiltelefon. Ibland är detta ingen bra kombination om man som han är lite fumlig.

Han är på väg till Stockholm. Under tiden som han kör, pratar han i telefon. Alltså ingen handsfree utan en vanlig handhållen. När samtalet är slut och telefonen skall ner i fickan igen, missar han denna och släpper telefonen ner mellan sätet och bildörren där den fastnar. Fan också, tänker han och börjar gräva efter telefonen. Naturligtvis glider telefonen ifrån honom och hamnar på baksätets golv.

Under framsätet på en BMW finns det en luftkanal som går från ventilationanläggningen fram och som mynnar ut i en liten avlång plasttratt under sätet. Ni ser var det är på väg va? Eftersom han sällan kan vara utan sin kära telefon, stannar han till vid nästa rastplats för att plocka fram telefonen. När han bromsar in låter det under sätet – swisch, rammel, rammel, klonk. Telefonen har glidit in i luftkanalen och kilats fast längst in. Alltså, hur stora är oddsen för detta?

Väl i Stockholm kör han in på en verkstad och frågar om dom kan hjälpa honom. -Visst serru grabben, säger mekaren, kom tillbaka om en vecka så är det nog klart. Fet chans.

Väl hemma igen ber grabben om hjälp med att få ut telefonen. Ok då, hjälpsam som man är (deja vu?). In med bilen på gården. Ur med sätet. Av med en plastlist. Upp med mattan vid förarsätet. Aha, där är den, kanalen, men den är för trång för mänskliga fingrar. Fram med kniven. Skär i sönder kanalen. Peta försiktigt med en metallstång, et voila – telefonen grinar skadeglatt när den visar sitt fula tryne. Men fram kom den.

Läs även andra bloggares åsikter om Mobiltelefoner, Otur, Humor

Jag känner en tjej som har en konstig böjelse. Hon är normalt sett en lugn och sansad person, så lugn och sansad nu en kvinna kan vara, men vid ett tillfälle så känner man inte igen henne riktigt. Det har med bilkörning att göra. Ja, inte själva bilkörningen i sig, utan vid ett speciellt tillfälle när hon sitter bakom ratten på sin bil. Rödljus. Här finns chansen att tävla, att komma först över korsningen efter det att ljuset slagit om till grönt. Den hon tävlar mot har ju naturligtvis ingen som helst aning om att han/hon är med i ett race, men det bekymrar inte min kompis nämnvärt. Huvudsaken att hon får tävla. Skulle det visa sig att hennes kombatant är av samma virke och som vill tävla och min kompis till äventyrs skulle förlora loppet, då var hon helt plötsligt ”inte med” i racet längre.

Alla kan köra fort, säger hon, men att komma först vid rödljuset är det som verkligen bevisar en bilförare, fortsätter hon med något stålblått i ögonen. Blir man någonsin klok på kvinnor?

Läs även andra bloggares åsikter om Bilkörning, Race, Rödljus

Det fanns en tid för inte så längesedan då våra vägar var en fredad plats. Bilister hjälpte varandra, hälsade och varnade varandra om fartkontroller. Speciellt lastbilschaufförer var ett trevlig och hjälpsamt folk. De insåg att fordonet dom framförde var stort och långsamt och därför inte navigerade lika snabbt och pricksäkert som personbilarna gjorde. Denna insikt betydde bl.a. att lastbilarna väjde, saktade in och var allmännt behjälpliga vid t.ex. en omkörning. Det var inte för inte att dom kallades för ”Landsvägens riddare”.

Hur är det idag då? Tja, behöver jag påpeka det. Vi vet ju alla hur trafiken är och hur lastbilschaufförerna av idag är. Dom måste tro att dom alla är släkt i rakt nedstigande led från Ronnie Peterson, vår kände F1-förare.

Antalet lastbilar på våra vägar överstiger snart antalet personbilar. Dom kör i kolonn, vilket innebär att personbilar inte kan slinka in emellan vid behov. Dom kör om varandra i synnerligen maklig takt, vilket innebär att kilometerlånga köer av snabbare fordon bildas bakom dom. Som vi har sett ett otal gånger så kör dom onyktra, trötta eller påverkade på annat sätt. Olyckor med lastbilar inblandade hör till vanligheterna numer. Många ekipage kommer via hamnen i Trelleborg. Då har väl förarna suttit och supit hela överfarten kan man tänka. För sova gör dom väl ändå inte. Det lyxen spar dom tills dom är på vägen igen. Tick, tack. Tick, tack. Klockan går. Skynda, skynda.

Läste i tidningen häromdagen att DHL har sagt upp avtalet med Stena Line, som tranporterar gods från kontinenten till Göteborg med båt, vilket innebär att dessa transporter nu måste ske med lastbil. Ytterligare ca: tiotusen lastbilar kommer att trafikera vägarna pga. detta.

Jag har hört att lastbilsnäringen har ett behov av att anställa ytterligare sjutusen förare. Man häpnar. Nej, bort med dessa stora lastbilar från vägarna och använd tåget för transporterna istället. Men det är ett helt annat ämne.

Det måste finnas ett bättre sätt!

Läs även andra bloggares åsikter om Trafik, Lastbilar

Detta inlägg är inte något som jag retar mig på, utan det är snarare en observation av ett fenomen som jag iaktagit under lång tid. Det intressanta är att fenomenet nästan stämmer till hundra procent. De gånger det inte stämmer är kanske för att det är en manhaftig kvinna eller en kvinnlig man det gäller. Kolla själv, men säg inget för annars kan studieobjektet bli medvetet om sitt beteende och observationen misslyckas.

Vi vet ju alla att skillnaden mellan män och kvinnor är avgrundslik, både i fysik och psyke. Ett beteende, av många, som skiljer män och kvinnor åt, är hur man tar på sig ett bilbälte. Jodå, du läste rätt. Enligt min empiriska, men synnerligen rudimentära, forskning, har jag kommit fram till att det förhåller sig enligt följande. Naturligtvis finns det variationer på förloppet, men i det stora hela så stämmer det.

Kvinnor – En kvinna sätter sig i förarsätet i bilen och startar motorn. Vänster arm böjs i en ortopediskt omöjlig vinkel uppåt, bakåt över vänster axel där handen på sagda arm hämtar bilbältet och börjar dra snett nedåt åt höger. Mitt framför kroppen greppar kvinnan helt plötsligt bältet med den högra handen, alltså byter hand, och fortsätter dra, lyfter lite på högra rumphalvan för att med nästan rak högerarm, uppifrån, knäppa fast bältet samtidigt som ögonen hålls på bälteslåset. Nota bene – hon använder inte utrymmet mellan framstolarna för armbågen.
Resultat – Två händer och två armar, en huvudvridning och en rumphöjning är inblandade i manövern.

Män – En man stätter sig i förarsätet i bilen och startar motorn. Höger arm böjs i en mjuk, svepande rörelse snett uppåt över vänster axel, där höger hand hämtar bilbältet, börjar dra snett nedåt höger i en enda lång jämn rörelse. Höger arm och hand samarbetar med att fortsätta att dra i bältet, använda utrymmet mellan framstolarna för armbågen, som då skjuts bakåt mellan dessa, och sedermera knäppa fast bältet samtidigt som blicken skummar över intrumentbrädan för att se så allt står rätt till.
Resultat – En hand och en arm är inblandade i manövern.

Vad kan vi då dra för slutsatser av detta. Tja, inte vet jag, men märkligt är det.

Läs även andra bloggares åsikter om Trafik, Relationer

Varje dag kör jag fram och tillbaka på E6:an mellan Malmö och Lund till och från jobbet. Det är ofta en hårresande upplevelse. Trafiken är tät med många lastbilar och alla vill komma fram så fort som möjligt. Ett ständigt irritationsmoment under dessa resor är alla DESSA JÄVLA DANSKAR. Kan dom ta och lära sig köra bil någon gång. Många danskar kör ju fram och tillbaka över bron för att, som jag, komma till arbetet, antar jag. Men kan dom inte ta tåget istället och låta oss vettiga bilförare slippa se dom. De vinglar på vägen, kör för sakta (t.ex. 80 på en 110 väg), kastar sig ut i vänsterfilen (med eller utan blinker) om och när en lastbil kommer i vägen, tittar absolut inte i backspegeln och är allmänt störiga. Min svåger, som är halvdansk, håller med mig. Se där, jag kan inte ha fel.

Betyg: 0 danskar

Läs även andra bloggares åsikter om Trafik, Danskar

Vi har alla sett dom och de flesta av oss har råkat ut för dom på ett eller annat sätt. Dessa ”finnar” i stadens vägnät. Jag pratar om vägbulorna förstås, vilka snart finns i var mans gata. Ett rent ofog är det att plantera nya. De tillför inget annat än irritation, förhöjda utsläpp av koldioxid och försämrad arbetssituation för stadens kollektivförare. Jag antar att bulornas syfte är att hålla hastigheten på trafiken nere, jag är dock inte säker på det. Men det måste finnas bättre sätt att åstadkomma detta. Jag kan själv tänka mig några alternativa metoder men eftersom det inte är mitt arbete att tänka ut sådana lösningar, så behåller jag tankarna för mig själv, åtminståne tills vidare.

Regementsgatan i Malmö t.ex. har ju blivit rent bedrövlig med bulor var hundrade meter. Själv försöker jag undvika denna gata så mycket det bara går. Jag kör hellre Köpenhamnsvägen upp och svänger sedan till vänster ner på Mariedalsvägen mot Kronprinsen. Det blir en bit längre att köra och jag släpper kanske ut lite mer koldioxid, men det får vägbulebestämmarna ta på sitt ansvar.

Bort med bulorna nu, det brådskar.

Läs även andra bloggares åsikter om Trafik, Vägbulor