CONJOINER

Nu har jag skrivit så mycket i nedsättande ordalag om FRA-lagen och dess genomröstande i riksdagen den 18/6 2008, så att jag är rent svett under armarna och fuktig i mustaschen. Jag tänkte att ett mer lättsamt ämne nu kunde vara på sin plats. Det är ju sådant jag bloggat om tidigare, de lättsamma ämnenas blogg, som ni kan se om ni läser äldre inlägg. Jag rekommenderar gärna följande:

Prällen
Gittan
Skämtaren

Den här historien dock, utspelade sig när vi, för några år sedan, var i Montana, USA och hälsade på släktingar. Historien handlar om en av mina lillasysterar. Att resa i USA innebär att man får alla sina fördomar om landet bekräftade. Speciellt att allting är STORT i USA. Det är verkligen det och det var väl detta som låg till grund för systerns ”fadäs”.

Vi hade varit på en liten utflykt till en guldgrävarspökstad, Garnet, och var på väg hem. Det var strax efter lunch så vi var alla lite hungriga. I det lilla samhället Drummond hittade vi lunchrestauranten ”The Bulls End”. Vi stannade bilen, gick in och satte oss ner. Efter en stund kom en servitris fram, hällde kaffe i de redan framdukade muggarna och började ta upp beställningar.

Den första som fick beställa var min lillasyster. Hon beställde ur menyn det hon tyckte verkade gott. När hon beställt klart frågade servitrisen snällt – ”Do you want soup or sallad with that”?, som förrätt då, fattade vi det som, varpå min lillasyster utbrister – ”Supersallad? Is it big”?, för så himla hungrig var hon nu inte. Servitrisen tittade med förvåning på systern och fattade ingenting, men efter ett ögonblick ramlade polletten ner, både hos servitrisen och hos oss andra, och ett gapflabb utbröt. Crazy swedes.

Läs även andra bloggares åsikter om fra, Övervakning, Integritet, Avlyssning, FRA-lagen, Humor, USA

Vid en skolavslutning för många år sedan inträffade något som det fortfarande skojas om bland de föräldrar som bevittnade händelserna. Det var ett av mina barn som skulle sluta småskolan inför sommarlovet. Alla de små söta barnen och deras föräldrar stod samlade på skolgården på den gamla skolan. Det var en riktigt gammelromantisk skolavslutning med blommor i håret och klänning på flickorna och pojkarna var nykammade och fina. Många lärare skulle prata och säga några visdomens ord inför sommarlovet. Den lokala prästen var också inbjuden för att ingjuta mod i de små barnen.

Vid ena gaveln på skolbyggnaden hade en liten scen byggts upp för att talarna skulle synas och höras ordentligt. Talarna kom och gick, den blomstertid nu kommer och Idas visa sjöngs och till slut var det prästens tur att prata.

Prästen hade en kvinnlig skyltdocka med sig. Den skulle han använda för att åskådliggöra sitt tal med, som handlade om att ge och ta – mest om att ta skulle det visa sig. Och när han höll på att elda upp sig ordentligt hände det.

Just som prästen, med allvarlig min, pratade om att taga, kom en vindil och gjorde så att den kvinnliga skyltdockan vinglade till och var på väg att ramla omkull. Prästen, som kände att situationen var på väg utom kontroll, tog tag i skyltdockan för att hålla kvar den på scenen, och fick tag i ena bröstet på dockan. Det förflöt några sekunder med prästens hand på bröstet, innan det gick upp för honom var han höll handen. Omedelbart blev han knallröd i ansiktet, släppte dockan och började harkla sig och stammande försökte plocka upp tråden från tidigare. Under tiden vinglade skyltdockan vidare och störtdök sedan ner bland lärarna vid sidan om scenen, där den träffade en lärare i huvudet varvid ett ljudligt ”Aj som faaaan” hördes. Prästen sneglade med bestörtning ner på läraren som uttryckt de misshagliga orden. Förvirringen på scen var total, med prästen i huvudrollen.

Från publiken hördes inte ett knäpp. Vi bara stod med gapande munnar och bevittnade cirkusen på scenen. Våra blickar flackade mellan prästens hand på bröstet, hans högröda anletsdrag, skyltdockans vinglande och läraren, gnuggande bulan i huvudet, småsvärande.

När förvåningen efter ett tag lagt sig bland åskådarna och händelserna väl skjunkit in, bubblade ett asgarv fram ur de samlade struparna, varvid prästen snabbt avslutade sitt tal, tackade för sig och slank iväg runt knuten samtidigt som vrålet från publiken ekade över nejden.

Läs även andra bloggares åsikter om Sommar, Humor, Skolavslutning, Barn

Jag är ingen stor grillare. Jag törs knappast uttala dessa ord och bekänna detta tillkortakommande i min karaktär. Det känns som att en man skall älska att grilla, göra det mycket och gärna. Vara chef över grillandet helt enkelt. ”Va grillar du inte”, hör jag ofta när ämnet kommer på tal. ”Nä”, blir det korta svaret. ”Varför då”, undrar då frågeställande genast. Här brukar jag förlora mig i mumlande och svamlande och kommer snabbt in på kriget i Irak, eller något. Bror Duktig brukar då med glädje och frenesi komma in på sina egna utsvävande historier om grillning, varvid jag försöker avlägsna mig, oftast med hängande huvud och svansen mellan benen. Vilket hundliv.

Hos mig grillas det alltså inte. Jag har inte ens en grill. Det är bara jobbigt och bökigt att grilla. Och så ryker det som fan. Och hur jag än vänder mig så kommer röken alltid mitt håll. Däremot äter jag gärna grillad mat. Det är jättegott. Bara jag slipper grilla.

Det är ju säsong nu för grillning på varma kvällar och den goda grilldoften sprider sig i grannskapet. Då kurrar det i magen. Doften som föregår grilldoften är inte lika behaglig dock. Brinnande tändvätska är ju direkt avtändande.

Läs även andra bloggares åsikter om Grillning, Humor, Sommar

När jag kom hem häromdagen såg jag genast att något inte stämde i trädgården. Det tog en stunds funderande, men till slut kom jag på det. Parasollen var borta. Det är en ganska stor parasoll, en sådan där med vev på, för att veckla ut tyget med. Jaha, var kan den blivit av? Är den stulen? Har den fått ben och flyttat hemifrån?

Just som jag stod och övervägde dessa scenarior med pannan i djupa veck, kom grannen ut i sin trädgård. Du, vet du vart min parasoll tagit vägen, frågade jag. Hahaha, jaså det är inte telefonen denna gången, sade hon. Hmpf, tänkte jag men sade inget. Jo, jag såg den innan, sade hon, den kom flygande över min trädgård. Vafalls. En flygande parasoll. Varför inte flygande grisar också. Nåväl, det visade sig att det blåst lite mer än vanligt på eftermiddagen och vinden hade tagit tag i parasollet och helt sonika lyft upp det ur sin hållare och burit iväg med det – till en annan granne. En som har en pool. Fattar ni? Var tror ni parasollskrället befann sig? Jodå, mycket riktigt. Det låg upp och ner i grannens pool, guppande som en liten segelbåt med halat segel. Jag får väl ta och kedja fast fanstyget i framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor

Det finns många knep att ta till för att få så många besök som möjligt till sin blogg. Det har jag märkt efter att ha rört mig i bloggsfären ett tag. Ett av de säkraste korten verkar vara att skriva om Dagens Outfit, vilket jag gjorde häromdagen. Det visade sig att det inlägget blev det mest lästa på kort tid. Det ligger då nära till hands att tro att annat jag skriver inte har så hög intressefaktor. Men jag kämpar på.

Ett annat knep som jag kommit på är att sätta en så konstig, underfundig, sexrelaterad eller provocerande rubrik som möjligt. Detta inlägg har rubriken Ökad Trafik – Knepen. Vem vill inte ha många läsare till sin blogg? Får väl se om Ökad Trafik – Knepen har större intresse än Dagens Outfit har. Jag återkommer regelbundet med rapporter om denna till synes märkliga ”vetenskap” – att dra läsare till bloggen.

Trafiken till min blogg kommer till övervägande del från bloggar.se. I andra hand från Mer-Trafik och i tredje hand från Google.

Ytterligare ett knep kommer här. Tittar man på bloggar.se så ligger etiketten ”Politik” nästan alltid först. Nu vill jag inte skriva om politik, det är det så många andra som gör med varierande framgång, utan jag håller mig till mer lättsamma ämnen. Men jag har insett nyttan av att länka mot bloggar.se med rätt etikett. Jag brukar kolla på bloggar.se innan jag publicerar nya inlägg och sätter passande etiketter som är aktuella (högt upp på listan). Man får ju se till så att man är registrerad på nyligen.se först och pinga dit också.

Jag skall ta ett knep till. Det är att kommentera inlägg som man läser. De allra flesta inlägg som jag kommenterat, har resulterat i att bloggaren som skrev inlägget kollar i min blogg. Välkommen.

Ännu ett knep. Försök få andra bloggare att länka till din blogg eller dina blogginlägg, och försök få andra bloggare att lägga upp din blogg som favorit i sina favoritlistor på olika bloggportaler. Då kommer man så småningom att klättra i topplistorna och få mer trafik. Så vad väntar du på – lägg upp mig som favorit och länka till min blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg, Bloggar, Bloggsfären

Har inget speciellt att skriva om idag. Det är liksom tomt, öde, empty i skallen på intressanta eller roliga idéer. Men så kan det kanske vara ibland. Är det detta som kallas för ”writers block”. Kanske inte, men det är en tilltalande tanke att ha något att skylla tomheten på.

När man blivit så gammal som jag är, hehe, så borde man ju kunna ösa ur en outsinlig källa av händelser, stora som små, glada som ledsna. Visst är det så, men det ”rinner inte till” just nu. Får kanske lägga mig och vila lite för att kunna komma igen senare.

Kom förresten precis på en händelse som är värd att berätta om, men nu har jag skrivit så här långt om absolut ingenting (hur kan det ens vara möjligt?), så den berättelsen får vänta till en annan dag.

Läs även andra bloggares åsikter om Torka, Writers block, Ingenting, Blogg

I början av 80-talet var jag bokhandlare. Jag hade min egen boklåda i Vansbro, Dalarna. Jag är ju infödd Malmöbo men att flytta till Dalarna var inga som helst problem. Det är ett vackert landskap med trevligt folk. Dessutom ansågs jag vara lite exotisk med min dialekt och allt.

En hel del böcker har ju passerat revy under åren och här skall jag försöka mig på att göra en lista på de böcker som gjort intryck på mig och som jag inte kan glömma. Flera av dem har jag läst flera gånger till och med. Jag har säkert glömt några som jag tyckte var bra när jag läste dem och som gjorde ett intryck på mig då, men skriver man inte ner (för dagbok (vilket för övrigt är en alldeles ypperlig idé), vilket jag inte gjort, tyvärr) vad man tyckte om olika böcker, så faller de flesta i glömska så småningom, vilket är tråkigt. Men å andra sidan – skulle man senare råka på en bok man läst och som man tyckte var bra, så blir igenkännandet och glädjen desto större.

De gamla klassikerna har jag aldrig vurmat för. Varför skall man läsa gamla böcker när det kommer ut så mycket nytt som är läsvärt och bra. Jag har ju naturligtvis läst några av dem, men inte med någon större lust. Det har varit mer som ett måste, för allmänbildningens skull.

Här min tio-i-topp som den ser ut just nu

Asimov, Isaac – Katastrof (Op) – Populärvetenskapligt om femton scenarier om hur jorden kan komma att gå under.
Bear, Greg – Eon (Hce) – En hard core science fiction bok
Brown, Dan – Da Vinci koden (Hce) – Say no more
Ellroy, James – En amerikansk myt (Hce) – En hårdkokt thriller i Kennedyerans i USA
Kennedy, Douglas – Den gåtfulle fotografen (Hce) – Deckare om en fotograf som hamnar i svårigheter
Levin, Ira – Bädda för död (Hce) – En riktigt bra deckare
Nilsson ”Piraten”, Fritiof – Bokhandlaren som slutade bada (Hc) – En av de bästa böckerna på svenska någonsin
Nörretranders, Tor – Världen växer (Uaa) – Populärvetenskapligt om slumpens historia
Sharpe, Tom – En ryslig historia (Hce) – Helt vansinnigt rolig bok som utspelar sig Sydafrika under apartheiden.
Westlake, Donald E. – Den heta stenen (Hce) – En underbart komisk bok om en gäng tjuvar som skall stjäla en ädelsten.

Som du kanske märker så är böckerna ordnade alfabetiskt och med signum angivet. En gammal vana som är svår att bryta. Leta gärna upp några av böckerna i handeln och läs. Du lär inte bli besviken.

*****

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, Boklådor, Signum, Vansbro

Fortsättning från ”Naken”

Det tar ett tag innan hans ögon anpassat sig till ljuset i rummet. I detta korta tillstånd av förvirring och känsla av att sväva, rusar tankarna. Hans inre är i uppror. Hans väntan är över. Det är nu det ska ske. Han känner det som om allt annat i hans liv enbart varit en enda lång väg fram till just detta ögonblick. Detta ögonblick av klarhet, initiering och kanske början på något nytt.

Han har genomlidit besvikelser och de har många gånger nästan knäckt honom, men har ändå på något konstigt sätt stärkt honom i hans föresatser och han har rest sig och sett denna hägring i fjärran. Den nakna kvinnan. Denna syn han tänkt på och fantiserat om så många gånger. Kanske det är så, tänker han, att man blir belönad, att gör man gott, så får man gott. Tankarna virvlar och han har svårt att koncentrera sig, men lyckas rikta all sin uppmärksamhet till en enda punkt. En enda punkt som hela hans universum just nu snurrar runt. Henne.

Han ser hennes ansikte i fullständig tydlighet. Skärpan är perfekt. Ett hennarött hårsvall, gröna ögon, en svagt röd mun. Den lilla mörka fläcken i tinningen, alla de små detaljerna han memorerat, står ut som fyrbåkar en mörk natt. Så vacker hon är. Så olidligt vacker hon är. Sängen ger efter lite när hon sätter sig på kanten. Så nära hon är. Hjärtat bultar, handflatorna är svettiga och hans andhämtning kommer stötvis när hon böjer sig fram och mjukt kysser honom på pannan, stryker undan en hårlock och drar lite i täcket. Hej, säger han med darrande röst.

Hej vännen, säger hon. Nu kommer mamma och pappa snart hem. Godnatt, sov gott.

Läs även andra bloggares åsikter om Noveller, Författare

Han har aldrig sett en naken kvinna i hela sitt liv. Det har varit nära några få gånger men i sista stund har något alltid kommit i vägen. Visst har han sett bilder, vulgära och osmakliga, med de räknas liksom inte riktigt. Inte som en riktig, naken, kvinna av kött och blod. I hans fantasi är kvinnor ljuvliga, mjuka och tillmötesgående.

Varför just jag, undrar han. Sängen han ligger i är mjuk, inte för mjuk, utan med ett visst motstånd som känns mot ryggen. Han drar med handen över lakanet och det känns svalt och inbjudande. Belysningen i rummet är dämpad, bara en svag nattlampa som kastar långa, suddiga skuggor på de pastellfärgade väggarna. Han har försökt att göra det så mysigt som möjligt. Han har städat, plockat undan och lagt alla saker på sina rätta platser. Rummet är litet och sparsamt möblerat. En säng, en byrå, ett skrivbord och ett par stolar är de få saker som tar upp plats. Men det är så han vill ha det. Han är en person med små gester och ett tillbakadraget sätt. Han tänker lite sorgset på att dessa egenskaper, denna personlighet, är det som stått i vägen för hans möjlighet hos kvinnor.

Ett ljud. Ett tyst ljud, som av nakna fötter på bonat trägolv, i rummet utanför. Det knarrar till i torra plankor. Hans andhämtning ökar en smula och han undrar om det är hon som kommer. Klockan slog nyss åtta och det är nu hon skall komma. Det har han bestämt. Men tänk om hon inte kommer. Tänk om hon glömt bort honom. Han bävar vid tanken och snyftar till.

Han är van vid att vänta. Kanske det är de lågmäldas lott här i livet – att vänta. Tankarna flyger kvickt tillbaka till andra tillfällen då han väntat. Som när han bjöd hem henne som han mötte i affären där det säljs medicin. Hon sade att hon skulle komma på kvällen men kom aldrig. Han väntade förgäves. Eller den gången då han blev uppkallad till herr Andersson och fick stå i korridoren och vänta och vänta med nerverna i uppror och med en sur smak i munnen. Det är inte roligt att vänta, tänker han och suckar djupt.

Nu. Nu öppnas dörren sakta med ett svagt knirrande från osmorda gångjärn. Ett spjut av ljus faller in i rummet och nästan bländar honom där han ligger. Han stänger snabbt ögonen och lyssnar på sin egen andhämtning. Skall det hända nu? Kan det vara sant? Han känner mer än han hör, hur hon rör sig rummet, tyst, försiktigt, som för att inte störa. Förnimmelsen av hennes närvaro är stark. Han kan känna hennnes lätta parfym kittla i näsborrarna och under parfymen – en ren doft av tvål. Blodet i hans ådror svallar. Han öppnar ögonen.

Fortsättning följer.

Läs även andra bloggares åsikter om Noveller, Författare