CONJOINER

Det vi ser nu är inget annat början på slutet för internet, så som vi lärt känna det. Internet går nu i allt raskare takt från att vara frihetens språkrör, från att vara öppenhet, från att vara ett ställe att träffas på, umgås i, utvecklas i till att att vara maktens kanal, slutenhet och ett ruggigt ställe. Repressiva lagar av typen FRA, Ipred, Telekompaketet, Datalagringsdirektivet gör, och kommer att göra, internet mindre intressant för olika aktörer. Företagen kommer att se sina siter besökas mindre, webbutiker att tappar kunder, informationssidor bli allt mindre besökta och förekomsten av privata hemsidor bli mindre frekvent, allt i takt med att övervakningshysterin breder ut sig. En negativ spiral som kommer att accelerera i allt snabbare takt. För vem vill vara avlyssnad i allt man gör på internet och samtidigt veta ATT man är avlyssnad. Det är en ekvation som inte går ihop. Internet kommer att förtvina och dö sotdöden. Jag såg allmän tillgång till internet födas, jag har sett internet utvecklas till något positivt och jag kommer att få se internet bli något som ingen egentligen vill ha längre. Sen får Åsa Torstensson bjussa på hur många Mb som helst i access. Det spelar inte längre någon roll. Rest in peace (RIP).

Efter tingsrättens interimistiska beslut ang. Black Internet blev jag heligt förbannad. Vad är det för bananrepublik vi lever i. Jag fattade genast pennan (tangentbordet) och författade ett mail till tingrätten i Stockholm på den adress som stod i domen. Här nedan redogör jag för mina frågor och tingsrättens svar. Tingsrättens svar kan väl sammanfattas i ett stort – Jaså.

Mitt första mail.

Efter tingsrättens dom mot företaget Black Internet, där företaget ålades att strypa tillgången till sidan thepiratebay.org, befinner jag mig i ett dilemma. Jag är artist med huvudsaklig inriktning på musikskapande. Min kanal, mitt distributionssätt, ut till mina fans är via thepiratebay.org (jag är inte knuten till något skivbolag) och eventuell betalning, donering, för mina alster sker via payson.se, upp till i måndags en lyckad kombination. Nu har distributionskanalen thepiratebay.org tagits bort från nätet och, med den, även min möjlighet att få betalt för mitt arbete som kulturarbetare. Hur menar tingsrätten att jag skall få betalt för mitt arbete nu?

Jag efterlyser härmed handfasta råd från tingsrätten om hur jag i fortsättningen skall kunna nå ut till presumtiva köpare, donatorer, och hur jag skall kunna få betalt för mitt idoga arbete. Man kan inte leva av luft allena, eller hur.

Tingsrättens svar.

Tingsrättens beslut är ett interimistiskt beslut som innebär att Black Internet AB förbjuds att medverka till att tillgängliggöra vissa särskilt angivna verk genom att tillhandahålla uppkoppling till The Pirate Bay. Tingsrätten har inte beslutat att stänga ned The Pirate Bay.

Såvitt jag förstår är The Pirate Bay inte längre nedstängd.

Mitt svar.

Tingsrätten bör ha varit medveten om att hela siten thepiratebay.org skulle komma att släckas ned. Allt annat vore ju konstigt. Tingsrätten bör också ha varit medveten om att kärandens ansökan i grund och botten riktade in sig på att hela siten thepiratebay.org skulle släckas ned.

Faktum kvarstår – genom tingsrätten interimistiska beslut, har min huvudsakliga inkomstkälla försvunnit. Hur skall jag nu få betalt för mitt arbete?

Jag menar att tingsrättens interimistiska beslut är kontraproduktivt i så mån att, käranden i målet säger sig värna om och arbeta för att artister, som jag, skall kunna få betalt för sitt arbete. I och med tingsrätten interimistiska beslut har istället min inkomst försvunnit. Var detta verkligen avsikten med tingsrättens interimistiska beslut? Eller är det så att käranden i målet anser att enbart etablerade artister (läs artister knutna till ett skivbolag) skall kunna få betalt och kunna leva på sitt arbete? Jag menar också att tingsrätten bör ha följt med i debatten och då kunnat ana, och sluta sig till, att levebrödet för många obundna artister skulle försvinna, i och med ett sådant beslut som nu tagits.

Att thepiratebay.org är uppe igen är helt irrelevant just nu, eftersom det för mig medfört en stor osäkerhet om huruvida jag skall kunna få medel till hyran eller inte. Osäkerheten består i att jag aldrig vet om och när thepiratebay.org är upp eller nere. Käranden i målet har klart och tydligt, genom pressen, klargjort att man till varje pris, tänker fortsätta på den inslagna vägen, med att försöka få thepiratebay.org att släckas ned.

Återigen efterlyser jag handfasta råd från tingsrätten om hur jag i fortsättningen skall kunna nå ut till presumtiva köpare, donatorer, och hur jag skall kunna få betalt för mitt idoga arbete. Man kan inte leva av luft allena, eller hur.

Tingsrättens svar.

Jag kan inte ge dig några sådana råd. Tingrsätten tillämpar de lagar som riksdagen stiftar.

Mitt svar.

Tingsrätten har med sitt interimistiska beslut misslyckats i sitt uppdrag, enligt mitt sätt att se det. Tingsrätten har tagit alltför stort intryck av en enskild grupps talan och inte mäktat med att se saken i stort och ur alla intressens synvinklar. Jag beklagar att det blir jag som får stå för fiolerna när en hel generation jagas. Jag är trots allt 50+ och beroende av den inkomstkälla som försäljning via thepiratebay.org utgjort.

Vad tänker tingsrätten göra åt detta avbräck i min ekonomi? Hur tänker tingsrätten agera så att jag även framöver kan få betalt för mitt arbete som artist?

Tingsrättens svar.

Tingsrätten kommer inte att agera på något vis annat än att vi fortsätter med vårt arbete att följa de lagar och regler som finns.

Efter denna brevväxling förstår jag att jag inte kommer att få ut något vettigt ur tingsrättens företrädare. Men en sak har jag lyckats med och det är att sprida information om att saker och ting inte är så enkla som de kan tyckas. Allting är inte svart eller vitt och detta hoppas jag att tingsrätten fått upp ögonen för i kommande, liknande, mål, och tro mig, det kommer att komma fler.

Sjung om piraternas lyckliga dar
Låtom oss fröjdas i valsegerns yra
Hjärtat det klappar med friska slag
Och den ljusnande framtid är vår

Härliga tider nu, strålande tider du
Hoppet var vår vän och visst det gick ju bra
Säger en, säger två, säger tre…

Segern är söt som ett porlande vin
Nu är det dags för piraters termin

Hurra!

För vi har vunnit i valet
För vi har vunnit i valet
För vi har vunnit i valet
Fy fan vad vi är bra

Läste i Sydsvenskan idag att Ryanair enbart skall ta emot incheckningar till sina flighter via internet i fortsättningen.

Hur var det nu med beroendet av internet och eventuella avstängningar från detsamma. Vi själva, staten och företag gör oss beroende av nätet i olika sammanhang. Staten för en utökad service, företagen som ett led i den alltid pågående kostnadsjakten och vi själva för att det är så jävla roligt. Att sedan människor skall kunna bli avstängda från nätet rimmar ju illa med den globala integreringen av internet i snart sagt varje sammanhang. Det verkar precis som den ena handen inte vet vad den andra gör. – Vi tänkte inte på det!! Öhh. Hjärnsläpp.

Bli Guldpirat du också och framför allt rösta på Piratpartiet i EU-valet och i nästa riksdagsval.

Tänkte, som ett inlägg i debatten, bara berätta vilka åtgärder jag vidtagit för att visa mitt missnöje med den rådande ordningen vad gäller övervakningssamhället och hyrsnutssamhället.

De böcker jag har, skrivna av författare som är med på ”listan” är returnerade till dessa.
De CD-skivor jag har, inspelade av artister som är med på ”listan” eller associerade med upphovsrättslobbyn är returnerade till artisterna.

Mitt fasta telefonabonnemang hos Telia är uppsagt.
Mitt bredbandsabonnemang hos Telia är uppsagt.
Mitt mobiltelefonabonnemang hos Telia är uppsagt.

Bredbandsabonnemang hos Bahnhof skall införskaffas.
IP-telefoni hos Bahnhof skall införskaffas. Ingen fast telefoni behövs.
Inget nytt mobiltelefoniabonnemang skall införskaffas. Jag menar – hur nåbar, avlyssningsbar och spårbar måste man vara?
Anonymiseringstjänst kommer att införskaffas.

Jag kommer att spara en slant varje månad på att göra ovanstående och jag kommer att spara ännu mera på att upphöra med att köpa kulturyttringar av de som är med på ”listan”.

Tvåhundra kronor i månaden av dessa sparade pengar kommer numera Piratpartiet tillgodo. Woohoooo, jag är guldpirat.

Resterande av de sparade pengarna kommer att gå till behjärtansvärda ändamål typ lön till Rick Falkvinge, det där FRA-häftet som skulle tryckas, Unni Drougges projekt osv. osv. En liten lätt omfördelning av resurser alltså.

Kom hem från jobbet idag och i brevlådan låg ett brev från Sami, alltså organisationen som driver in pengar för artisters räkning när deras musik spelas offentligt. Nu har jag ju en liten, med betoning på liten, enskild firma som huvudsakligen sysslar med programmering på uppdrag och ev. arbete bedrivs framför datorn på min kammare. Sami tycks ha fått för sig att jag har en butik och vill därför ha pengar av mig eftersom de tror att jag spelar musik i min ”butik” för mina ”kunders” förströelse.

Nu har jag ju ingen butik, knappt några kunder och de få kunder jag har står knappast med turnummer i handen och väntar i min ”butik”, samtidigt som den hjärndöda Top 40 musiken skvalar ut från en imaginär radio.

Sami vill att jag intygar förekomsten av publik uppspelning av upphovsrättsskyddad musik och skulle sådan inte finnas, vill de att jag intygar det, alltså att det inte förekommer. Hmm.

Nu tänker jag naturligtvis inte skicka in något intygande om vare sig det ena eller andra utan papperen åker direkt i runda arkivet. Förmodligen kommer Sami att påminna mig om att skicka in papperen, men det tänker jag inte göra. Sami och deras artister får rasa så mycket de vill över att de inte får betaaaalt av mig.

Jag skall dock delge er ett utdrag ur prislistan.

För att få spela fonogram (LP, CD, musikfil mm) i en lokal (butik) med en musikyta (?) på ca 100m2 får man punga ut med 3,66 kronor per öppetdag, plus moms 6%. Skulle musikytan vara 1000m2 går det på 20,21 kronor per öppetdag, plus moms 6%.

Motsvarande siffror för uppspelning av musikvideo, typ MTV, är 7,33 + moms 6% resp 40,43 + moms 6%.

Den lille mannen emot den stora. De få emot de många. De beslutsamma emot de veliga. De som vet emot de som tror.

FRA, Ipred osv är slagen som vi utkämpat och fortfarande utkämpar, slagen som måste vinnas av den lille mannen genom uthållighet, kämpaanda och mod, slagen som måste vinnas för demokratin och rättsäkerhetens skull, i demokratin och rättssäkerhetens namn.

I slaget om Sparta uttalade spartanernas Kung Leonidas till persernas Kung Xerxes följande:

”Världen kommer att veta
att fria män stod upp emot tyrannen
att ett fåtal stod emot många
och före det här slaget är över
att till och med en gudakonung blöder”.

Ord som jag tycker slår huvudet på spiken i kampen emot det repressiva och övervakande samhället och som borde symbolisera det slag, det krig, det uppror som förs emot politiska krafter, snärjda i lobbyisters och månglares garn.

Jag kommer framöver att, liksom andra nämnt här i bloggosfären, returnera de böcker, skivor, filmer, posters, tavlor och annat till de ”artister” som anser sina kunder vara förbrytare. Det får kosta vad det kosta vill. Returneras skall det, å det snaraste. Därför är det bra att det finns en lista med de förhatliga ”artisterna”. Fyll på listan.

För några år sedan fanns en amerikansk site med budskapet ”Give back what we copied”. Andemeningen var, att allt man kopierat ”illegalt”, mp3:or, filmer, böcker osv, skulle returneras till artisterna, för att på så sätt få absolution och gå vidare i sitt liv med rent samvete. Tyvärr hittar jag inte siten nu, vilket är synd eftersom det fanns en mycket fyndig logga där. Sitens ägare var förbannade på industrins behandling av sina kunder. Tro det.

Jag kan inget annat än att förundras. Förundras över vilken tillgång internet är och vilken inneboende styrka nätet har. Internet är inget annat än ett gigantiskt uppslagsverk där all upptänklig information finns tillgänglig för den som är intresserad. Och intresserade är vi, jag, dem, du och alla.

Detta blir väldigt tydligt när det gäller frågor som FRA och Ipred. Någon uttalar sig i gammelmedia eller på nätet. Genast plockar mängder med människor (bloggare) upp tråden och läser, grunnar, dissekerar och, nästan omedelbart, kommer med väldigt väl underbyggda kontrauttalande. Grävande journalistik när den är som bäst.

Bloggarna är folkets språkrör till makten. Bloggarna gör så att den lilla människan kan göra sig hörd. Bloggarna är en enda gigantisk megafon som pockar på uppmärksamhet. I ett historiskt perspektiv så fanns inte denna ”lätthet” att nå ut och fram. De som hade åsikter var hänvisade till gängse kanaler vilka i princip var väldigt få och svårtillgängliga. Hur debatterar man med en ledare i gammelmedia eller hur blev man inbjuden till de få debatttillfällen i TV som gavs. Folk med åsikter var ytterst styvmoderligt behandlade. Gammelmedia satte dagordningen men detta tillhör numera historien.

Nu senast är det filmkillarna som skickade brev till partiledarna. Genast publicerades det blogginlägg där brevet bemöttes och otrevlig fakta för killarna grävdes fram. 37,5% av kostnaden för deras film är finansierad med skattemedel. Hade inte bloggarna funnits så hade inte denna information kommit fram så snart och så kraftfullt och fått sådan spridning. Exemplen är fler och vi vet alla vilka de är. Bloggosfären är, som många påpekat före mig, ett enda stort intimt, kramvänligt och upplysande grupparbete, och i fallet med FRA, Ipred och andra frågor, totalt ideologi- och partiöverskridande. Mmmm, bamma, bamma.

Det är allt detta sammantaget som jag tycker är så jävla coolt. Och bara genom att skriva detta inlägg får jag utlopp för min frustration över hur saker och ting (maktens mekanismer) fungerar nu för tiden. Jag slipper knyta näven i fickan längre. Jag har fått en kanal, en ventil, där jag kan skriva av mig min frustration och vanmakt, och samtidigt hoppas på att jag också kan påverka.

”Tack för det Televerket”

Ikväll är det fullmåne. Då skall ju enligt folksägnen vampyrer och annat sattyg komma fram ur sina gömmor och visa sina fula trynen. Så ock denna gång – de stackars arma, rasande artisterna och upphovsrättslobbyn gör oss inte besvikna i detta avseende. Det är bara det att ingen blir rädd längre. Vi lever i upplysningens tid och eftersom information är och bör vara fri, vet vi alla att det bara är hjärnspöken som rasslar med sina kedjor och ylar unisont mot den stora osten (osten, vafalls).

Internet är en underbar uppfinning och har under sin korta levnad hjälpt till att sprida kunskap, information och upplysning till törstande och vetgiriga människor. Det är upp till var och en att ta del av detta fria utbyte, utan att försöka hindra andra från att göra detsamma.

Skall vi då låta ett fåtal aktörer få begränsa tillgängligheten till denna vetskap? Jag säger nej och jag är övertygad om att de flesta håller med. Skall dessa aktörer få kväsa ett fritt utbyte av intellektuellt flöde?

Imorgon är en annan dag och låt för guds skull otyget få krypa tillbaka till sina hålor. Dödskalleskramlarna kan få göra ett nytt försök om de vill om en månad – men tills dess, håll er undan tills att ni vet hur den moderna världen fungerar.

Jag är inte rädd. Jag är upplyst. Jag har genomskådat oknyttets agenda. Jag vet. Och jag delar gärna med mig, free of charge.

PS.
Jag har på Moonshop köpt mig en bit land på månen. Ett fint ägarbevis har jag, vilket hänger på väggen. Jag kan därför säga att månen inte är gjord av ost (inte för att jag besökt min tomt, men ändå).