Av vad jag kan läsa här så ser jag inget fel eller upprörande i det hon skriver. Du kan ju mycket väl ha förtjänat de svar du fått. Vad vet jag. Jag är trots allt inte särskilt insatt.

Vid flera tillfällen har jag bevisat att hon haft fel i grundläggande delar av hennes argumentation och då väljer hon att ignorera frågan.

Det enda cred jag ger henne är att hon inte raderar kommentarer, om det sedan är för att hon inte vill det eller helt enkelt inte vet hur man gör låter jag vara osagt.

Skickade ett svar på det svaret, sen dess har det varit tyst. (Kanske för att jag inte tjatade om ip-adresser utan andra brister i hennes argument)

Hon är alltså ett hopplöst fall och måste väck för hon kan fan inget om teknik.

Det är precis detta som blir följden om ”privatpolislagen” träder i kraft – en jakt på bl.a. ungdomar med en skärmdump på en IP-adress som enda bevis. Som nätverkstekniker vet jag att man aldrig kan knyta person till IP-adress. Inte med hundraprocentig säkerhet. Det blir då mer av att ”tro” än att ”veta” vid jakten. På så lösa grunder får inte personer anklagas och kanske dömas.

En IP-adress kan vara dynamiskt tilldelad, flera olika personer kan ha utnyttjat IP-adressen vid tillfället i fråga, obehöriga (intrång) kan ha utnyttjat en IP-adress och det är synnerligen lätt att förfalska eller modifiera sin publika IP-adress så att den pekar på någon helt annan.

Vi får inte låta privata företag och organisationer agera polis. Hur skulle det se ut?

För att visa dig hur lätt det är att ”fabricera” ett bevis ber jag dig klicka på den här länken, fylla i formuläret och studera resultatet. http://piratbyran.org/bevismaskinen/ Skrämmande eller hur?

Jag anser att ”privatpolislagen” är en icke rättssäker lag och jag ber dig att RÖSTA MOT propositionen när den väl föreligger.

Och ja – jag har läst EU-direktivet (som i sig inte är tvingande, om nu någon skulle tro det) som lagförslaget bygger på, lagrådsremissen och andra källdokument. Jag har läst allt detta och inte fått det förklarat för mig av någon annan. Det är skrämmande läsning kan jag berätta.

Och här kommer mail nr 2:
Jag har noga satt mig in i förslaget, vilket jag skrev redan i mitt första mail till dig, och jag tar inte så lätt på förslaget som du uppenbarligen gör. Den bevisning du hänvisar till, ”mycket goda bevis”, kan aldrig vara något annat än en skärmdump där IP-adresser, användarnamn och nerladdat material syns. Det finns alltså inget annat sätt att ”bevisa” att nerladdning skett. Enbart detta faktum borde göra att det ringer varningsklockor hos dig då det är synnerligen lätt att fabricera dessa ”bevis”. Dessutom så är det ju så att det är omöjligt att knyta en person till en IP-adress pga. den som står som ”ägare” av en uppkoppling inte nödvändigtvis måste vara den som laddat ner. Dessutom kan utomstående via intrång utnyttja en persons uppkoppling för nerladdning. Vidare är IP-adresser lätta att förfalska och fås att peka på annan person eller uppkoppling. Sker uppkoppling via en proxy så blir den sk. bevisningen en fars. Det är alltså en ytterst osäker bevisning som kan visas upp i domstol. Det är nog snarare så att den med kraftigast munläder ”vinner”. Att lagföra personer på så lösa grunder rimmar illa med en demokrati och en rättsstat. Det får inte lov att förekomma.

Brevet du bifogade kan lämnas utan hänseende i diskussionen då det är en partsinlaga. Jag företräder ingen part utan jag argumenterar utifrån ett medborgerligt intresse av att slippa bli misstänkliggjord för ”brott” jag inte begått. Det är en avgörande skillnad som jag tror att du också kan relatera till.

Tekniken har sprungit ifrån de multinationella företag som skriker mest om upphovsrätten dvs. musik och filmindustrin. Istället för att följa med och utveckla moderna och accepterade lösningar för kulturutbyte, försöker upphovsrättslobbyn att cementera ett föråldrat sätt att göra affärer på. Och vi får betala i form av åtal och skadeståndsanspråk i fantasiklass. Se bara hur det har gått i Danmark. Där jagar man tonårskillar och dömer dem till fantasibelopp. Denna jakt har till och med lett till självmord. Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Jag tror inte det. Eller hur?

Och var tror du att inhöstade pengar från en dom hamnar – ja inte är det hos artisten i alla fall, utan i industrins djupa fickor. Även här refererar jag till förhållanden i Danmark.