CONJOINER

Det måste finnas fler än ca 30000 människor i Sverige som skulle kunna tänka sig att rösta på Piratpartiet. Våra frågor är brännande och ligger faktiskt till grund för hela vår demokrati. Varför får vi inte fler röster? Jag har nedan samlat mina tankar, utan inbördes relevans, till varför det gick som det gick och vad som kan behöva göras inför valet 2014.

Konfrontation – Skribenter och verbala representanter inom partiet har under nästan hela partiets levnad valt att föra en konfrontatorisk piratretorik i mötena med media och presumtiva väljare. Man väljer i sin iver att övertyga, att prata skrikande i överord om vad konsekvensen kan bli om t.ex. övervakningssamhället tillåts fortsätta. Detta är en dålig strategi. Lågmäld- och saklighet är en bättre väg att gå eftersom människor, åtminstone svenskar, i gemen reagerar negativt på megafonpolitik. Det upplevs, i samband med våra frågor, konspiratoriskt av åhörarna.

Drivande – Piratpartiet och dess debattörer är inte drivande. Hur har det varit under de senaste årens debatt? Jo, Någon eller några personer i media, eller annorstädes, har publicerat tankar om våra frågor och om oss. Vi reagerar på detta och svarar. Det är väl i och för sig bra men rollerna borde vara de omvända. Vi bör i framtiden i större utsträckning vara de drivande och publicera artiklar, inlägg och intervjuer och låta mediavärlden reagera på det vi säger. Vara drivande helt enkelt och försöka lägga örat mot marken och försöka förutse vad som komma skall. Det är bättre att förekomma än att förekommas.

Säljarattityd – En gammal sanning i försäljningskretsar är att aldrig nämna sina konkurrenter vid namn. Vi bör använda omskrivningar för Alliansen, De Rödgröna och andra. T.ex. kan man säga Ett annat parti, Ett före detta liberalt parti, En känd partiledare osv. Det kommer ändå av sammanhanget att framgå vilka som menas och så behåller man fokus på sig själv och man låter inte läsarens eller lyssnarens tankar att vandra iväg. Människor kan ju trots allt koncentrera sig på bara en sak åt gången.
Man bör heller inte prata om konkurrenterna i nedlåtande eller förnedrande ordalag. Det vinner vi inget på utan det retar bara upp folk.

Språkbruk – Skippa det där med Gammelmedia, Svenska regimen o.dyl. Det ger inget trovärdigt intryck att använda sådana larviga omskrivningar. Jämför gärna med ett tidigt SD där man skrek – ”Döda, Döda” med hur det låter nu – ”Vi skall ta ansvar”. En uppryckning av språkbruket är av nöden tvunget om vi vill bli tagna på allvar.

Saklighet – Om Piratpartiets debattörer har ovanstående små tankar i åtanke, det finns säkert fler som kan användas, så tror åtminstone jag att vi kommer att tjäna på att partiet upplevs som mer sakligt, trovärdigt och att vi faktiskt har viktiga frågor på agendan.

En sak till bara. Skippa försöken att komma in kommunalt och regionalt utan satsa absolut all kraft på riksdagsvalet. När vi väl är där kan vi kanske divergera men absolut inte i den position vi är nu. Det kostar för mycket. Splittring var ordet.

”Perhaps on the rare occasion pursuing the right course demands an act of piracy, piracy itself can be the right course.”
Governor Weatherby Swann

Governor Weatherby Swann

I fallet med, de nu nedlagda, anklagelserna om våldtäkt mot Wikileaks Julian Assange, säger jag bara – FOLLOW THE MONEY. Say no more, just follow the money.

Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt, erkänner idag i en intervju i Sydsvenskan, sitt misstag med FRA-frågan. På den direkta frågan ”Vilket är ditt största misslyckande under mandatperioden?” svarar han ”FRA-frågan blev mer utdragen och svårhanterlig än jag förutsåg. Samtidigt gjorde processen att vi fick in fler integritetsskyddande bitar.”

Frågan är dock om de ”integritetsskyddande bitar” Reinfeldt pratar om verkligen är integritetsskyddande. I debatten som följde FRA-modifiering är många skeptiska till att det verkligen blev några ”integritetsskyddande bitar”. De flesta tycks vara överens om att ”förbättringarna” enbart var av kosmetisk art. Många debattörer hävdade också att hela FRA-debaklet var av synnerligen suspekt natur. FRA-lagen formligen gräts och piskades igenom.

Vi skall också komma ihåg att det var Fredrik Reinfeldt som, i samband med FRA-debatten, myntade uttrycket ”Det är bättre om debatten lägger sig”. Han har också, med facit i hand, felaktigt påstått i valrörelsen 2006 att ”vi skall inte jaga en hel ungdomsgeneration”.

Är Fredrik Reinfeldt en man att lita på?

Per Strömbäck på Netopia ondgör sig över Piratpartiets starka linje att sidor på internet med dokumenterade övergrepp mot barn skall stängas ner. Han gör sig lustig över detta faktum och frågar ironiskt vilka fler sidor med misshagligt material som Piratpartiet vill stänga ner. Vad menar karln egentligen? Tycker han det är fel av Piratpartiet att driva linjen om nedstängning eller kan det vara så att Per Strömbäck, Netopia och upphovsrättsindustrin egentligen gillar barnporr och inte vill att sidorna skall stängas? Bilder skyddas ju av upphovsrättslagen och konsekvensen av detta måste ju bli att dessa aktörer ömmar för barnporren och dess fotografer likväl som för andra bilder och deras upphovsmän. Dessa barnporrsartister skall väl också ha betalt. Eller? Vilka andra typer av fotografer vill Per Strömbäck utesluta från upphovsrättsparaplyet? Modefotografer eller bilfotografer kanske?

Vi vet ju sedan tidigare att upphovsrättsindustrin i åtminstone ett avseende gillar förekomsten av barnporr och det är vid de tillfällen industrin lobbar för politiker. En föredragshållare, knuten till upphovsindustrin, sa för en tid sedan ungefär så, att vid samtal/lobbying med politiker så skall det inte pratas om upphovsrätt eftersom politikerna inte förstår begreppet. Däremot skall man dra fram barnporr för det begriper politikerna minsann. Man vill alltså använda barnporren som svepskäl för sina egna mörka syften. Fy, fy och aja baja.

Så, Per Strömbäck, vad menar du och dina kamrater, egentligen, när det väl kommer till kritan och allt skitsnack är bortskalat?

En gång är ingen gång. Två gånger, nja sådär. Tre gånger är en trend. Nu har vi inom en relativt kort tidsperiod haft två förekomster av ett skeende som, åtminstone jag, tycker är prov på äkthet.

Första förekomsten var när Anna Bergendahl sjöng sin låt i uttagningen till melodifestivalen. Hon utstrålade en sådan glädje när hon sjöng och jag fick en känsla av att hon tyckte det var det roligaste hon någonsin gjort. Det var ett framträdande med äkthet – äkta glädje, äkta innerlighet och hon själv framstod som riktigt äkta. Det gagnade henne för hon vann ju svenska uttagningen. Låten var sådär, det hon vann på var att hon utstrålade äkthet. Jag kom på mig själv med att sitta och småle genom hela hennes framträdande.

Andra förekomsten av äkthet var bröllopet mellan Kronprinsessan Victoria och, numera, Prins Daniel. Det gick inte att ta miste på äktheten i deras kärlek och de känslor de har för varandra. Underbart att se. Förstulna ögonkast hela tiden och de skulle hela tiden ta på varandra, hålla händer osv. Dom har ändå varit ihop i, är det åtta år? Det yttersta beviset var när Prins Daniel i sitt tal berättade att KP Victoria skrev, hela natten innan hon åkte till Kina, ett brev för varje dag de skulle vara åtskilda, la alla breven i en låda så P Daniel kunde läsa ett om dagen under tiden hon var borta. Är inte det kärlek så säg. Äkta kärlek eller True Love, som dom säger over there. Man blir ju helt gråtmild.

Tredje förekomsten har inte inträffat än men jag när en önskan om vad detta bevis på äkthet skulle kunna vara. Jag skulle vilja att en folkvald politiker nyktrar till, inser allvaret av vad som håller på att ske och kanske får en uppenbarelse som leder till att jobbet han/hon utför i fortsättningen skall präglas av äkthet, inte bara vara en födkrok och ett sätt att utöva makt som ett självändamål. Jag vill se en politiker som brinner för det han/hon gör, som verkligen älskar att tjäna de som satt honom/henne i den positionen och som är äkta på riktigt. Denna äkthet innebär också att vara schysst, inte bara mot sig själv, utan också respektera det ämbete han/hon innehar. En äkta politiker – hade inte det varit något. Tänk er, en äkta politiker.

Skall vi kunna utse denna äkthet som varande en trend? Jag hoppas det och det finns många ställen och människor som denna äkthet skulle kunna appliceras på. Ni kan säkert komma på fler själva. Fram för äktheten.

Al Gore har sagt

”During my service in the United States Congress, I took the initiative in creating the Internet”.

Han borde istället ha sagt

I didn’t invent the Internet, but I did make up global warming.

Från och med igår startas tunneln till Ipredator först av allt när min dator bootar. På så vis får jag ett icke spårbart IP och all min elektroniska kommunikation går krypterat på nätet, till skada och, som jag hoppas, förtret för FRA och dess likar. Att över huvud taget behöva ta till sådana här metoder kan diskuteras, där somliga anser det vara OK och andra inte, av olika skäl. Själv hatar och avskyr jag att den Svenska Regimen skall kunna kartlägga mitt liv, vad jag säger och till vem jag säger det. Jag godkänner inte denna obefogade Statens inblandning, utan kommer att göra allt som står i min makt för att komma runt och försöka vilseleda. Ät min skit, Reinfeldt.

Fick häromdagen ett blad från företaget EnterCard, eftersom jag har Visa-kort. Bladet var betitlat ”Villkorsändring” och handlade i huvudsak om ändrade villkor för ”Behandling av personuppgifter”. Här vaknade mitt intresse och nedan följer ett utdrag ur villkoren, där jag tycker att EnterCard tar sig allt för stora rättigheter. Jag har framfört mina åsikter i email till EnterCard, men svaret jag fick var föga upplyftande. Blaha, blaha, typ.

”EnterCard kan komma att komplettera personuppgifter med uppgifter inhämtade från annan, exempelvis privata och offentliga register och därefter behandla även sådana uppgifter. Uppgifterna kan utgöra underlag för EnterCardkoncernens marknads- och kundanalyser, affärs- och metodutveckling, beräkning och administration av rabatter, riskhantering, statistik och för att utveckla erbjudanden om nya produkter och tjänster”.
…
Personuppgifter kan utlämnas till och behandlas av företag och organisationer med vilka bolag i EnterCardkoncernen samarbetar…

Känns passusen om ”metodutveckling” igen? Det är den där flummiga skrivningen som tillåter nästintill allt. FRA använder sig av den och så även EnterCard numera.

Snaran dras verkligen åt nu.